If you hate me, kill me

Jag kan inte hjälpa det. Det kommer ett till deppinlägg. Thats the way it goes nu för tiden. Ni behöver inte läsa. Bara en varning.

Jag vet att jag inte ska tänka på det, jag borde bara försöka förtränga och blabla. Men det spelar ingen fucking roll längre. Ingenting spelar någon roll. Allt kan bara dra åt helvette för jag orkar inte mer. Jag orkar inte med skolan, jag orkar inte med någonting.

Det värsta med det här är att jag inte vet hur jag ska handskas med mig själv. Vad ska jag göra? Jag tror att jag bara hamnat i en djup jävla svacka, och nu vet jag inte hur jag ska ta mig upp.

Jag blev så jävla arg idag så jag höll på att slå ner en människa, helt ärligt. Ni skulle sett mina aggressioner. Som tur var var det på gympan när vi spelade rugby, så jag låssades att det hörde till spelet. Fast det gjorde det inte. Det var personligt. Som fan.


Spelar det längre någon roll? Jag orkar inte slåss, det är bortom min kontroll. Du lämnade mig ensam, och självklart blev jag rädd. Min sista gnista hopp var att synas, att bli sedd......... Ingen, ingen, ingen, ingen hör